En ny del om hen följer nedan! Det här är något som jag skulle vilja säga till hen, men av ett otal anledningar kommer det nog inte att hända. Next best thing är alltså ett blogginlägg. ^^

 

Hen,

du och jag bor i samma lilla stad vilket leder till att jag ibland får syn på dig på stan eller liknande. Det är mycket oangenämt och oönskvärt från min sida. Jag skulle helst av allt aldrig vilja se dig mer igen, faktiskt. Du kanske inte förstår hur mycket det påverkar mig av att se dig med jämna mellanrum. Du har ju aldrig fått ta del av konsekvenserna av din behandling av mig. Du har inte sett alla gångerna jag har stått framför spegeln och tänkt "ja, men jag är nog värdelös, ful och oduglig. Hen har nog rätt trots allt." Du upplever inte samma känslomässiga bergochdalbana som jag, när du ser mig. Jag vill kunna gå fram till dig och bara skälla ut dig efter noter, eller åtminstone ha någon giftig kommentar, men istället börjar mitt hjärta slå väldigt hårt och jag blir aningen darrig. Den här reaktionen går över mycket fort nuförtiden, för jag har bearbetat en hel del av det du gjorde mot mig, tack och lov. Jag har lyckats omge mig med människor som älskar mig för den jag är, även om du gjorde allt i din makt för att min självkänsla skulle vara i botten. Du var hemskt omänsklig mot mig, och det du gjorde satte djupa spår hos mig. Att du sedan hade mage att försöka övertyga folk om att allting var tvärtom visar bara hur empatilös du är.
   När ett barn ger sig på ett annat barn har det oftast en bakomliggande anledning som hittas i hemmet. Barn blir inte elaka bara sådär. Barn lär sig beteenden från vuxna. Så jag tycker inte att barn kan hållas ansvariga för "onda" handlingar när de inte förstår bättre. I början tror jag alltså att du inte var medveten om vidden på dina handlingar mot mig. Men sedan blev du äldre, och du förstod vad som var rätt och fel. Ändå fortsatte du. Du visste att du gjorde illa mig, men ändå fortsatte du. Jag undrar, vad gick snett för dig? Vad i ditt liv kan ha varit så hemskt och traumatiserande så att du måste ge dig på andra? Eller, faktiskt bryr jag mig inte om anledningen. Det ursäktar ändå inte ditt beteende.

Neutrala hälsningar,

Julia

 

 

 

Fröken Julias terapeutiska följetong fyller sitt syfte. Det är något kraftgivande i att exponera sina barndomsdemoner.

Tills nästa gång!