god middag
Klockan hann bli tre innan vi gick och lade oss igår, därav den väldigt långa sovmorgonen. ^^"
Igår slog jag ett slag för charader och vi var ett gäng som gjorde typ 200 charader sammanlagt. Blev dock lite less efter sisådär 180, men charader är ändå fett najs och jag skulle kunna leka charader vareviga dag om jag inte hade en något motsträvig räka till sambo.. =P
Idag tänkte jag fara till gymmet och handla nalta mat. Åh, bara för att nalta typ låter som palt blev jag sugen på det.. </3
grattis på nytt år!
Årets första dag är här! Det måste firas med Pokémon, AM I RIGHT?!
Jag ritade en liten kläpp som heter Mew i alla fall. Jag fick ett sådant fint skissblock och pennor av far, så nu är det bara rita för allt var pappret håller!
Alltså, man ser ju faktiskt att det är Mew, så jag antar att det är en vinst. ^^
Alltså, man ser ju faktiskt att det är Mew, så jag antar att det är en vinst. ^^
back in the loop
Herre, vad tiden går fort när man jobbar på dagarna! =O Att jag dessutom är helt slut på kvällen kanske också gör sitt.. ^^"
Nåväl, jag är väldigt glad över att jag har ett jobb att gå till! Det är roligt att ha mycket att göra, även om man förvandlas till tant på kvällarna, höhö.
Den här veckan jobbar jag ganska många timmar och julhandeln lär ju dra igång på allvar! Jag och många andra gillar ju att vara ute i (nästan) sista minuten. ^^
Så om ni inte har köpt julklapparna, så vet ni where to find me liksom! =P
lång arbetsdag
Ja, efter en mycket krävande dag är jag nu åter hemma och får faktiskt middagen lagad åt mig! =D
Ikväll ska jag arrangera om blommorna i huset, eller kanske bara ta mig en drink på takterrassen.
antagningsbeskeden är här!
Första urvalet i alla fall. ^^
Jag har sökt två språkkurser till nästa termin, japanska och latin. Båda kurserna lär jag ha ungefär noll procent nytta av i framtiden, but hey, jag har även läst egyptologi några terminer. Utbildning som man inte blir något vettigt av är det nya läkarprogrammet! =D
Jag kom i alla fall in på båda kurserna. Men jag hade inte tänkt gå båda samtidigt. Så.... WAT DO?!?!?!
Jag kom i alla fall in på båda kurserna. Men jag hade inte tänkt gå båda samtidigt. Så.... WAT DO?!?!?!
Om jag tar latin kan jag briljera på sammankomster av olika slag. Alla älskar visst när man svänger sig med lite utdöda språk.
Om jag tar japanska kan jag kolla på alla mina favoritanimeserier utan undertexter.
Så jedra svårt val. ='O
Övriga nyheter är att jag har nu spelat Minecraft för första gången någonsin! Och nej, jag spenderade inte alls 30 minuter på att försöka göra en fackla för att sedan bara bli obehagligt överraskad av en creeper och nästan mista mitt liv. Jag stannade inte heller uppe till halv två inatt bara för att hitta lite läder så jag kan göra utrustning till min gubbe. Och jag har inte alls spenderat hela idag med att spela ovan nämnda spel.
Jag har väl ett liv!
<3
frukostglass!
Ahhh, ibland är vuxenlivet så jedra najs. Exempelvis vid tillfällen då jag beslutar att äta glass till frukost. #BcuzICan
Idag ska jag städa lite, plugga lite, sticka lite och laga mat mycket.
Och kanske äta mer glass. Jag håller det öppet. ^^
Avslutande uppmuntringsfras:
Varje gång det går dåligt för Sverigedemokraterna blir fluffiga kattungar lyckligare. Och nu går det faktiskt rätt dåligt. Men sämre kan det bli, kom igen nu grabbar!
Varje gång det går dåligt för Sverigedemokraterna blir fluffiga kattungar lyckligare. Och nu går det faktiskt rätt dåligt. Men sämre kan det bli, kom igen nu grabbar!
kaffet gjorde sitt
Så nu äre lite lunch som står på schemat, få ordning på trasslet till hår och sen off to work! =D
hur trött får man vara innan det blir hälsovådligt?
Derp, så trött jag är..! Kanske inte lika trött nu som jag var när jag steg upp, så det tar sig i alla fall!
Man är sådär inlindad i hela täcket och allt är precis lagom temperatur, och så ringer den där förbenade mobilen! >:c
Nåväl. Nu är jag uppe. Mina ögon tittar inte längre i kors för att de inte orkar fokusera på något vettigt. Så nu är det bara att häva i sig nå kaffe och äta ett kokt ägg!
Jag kan ju alltid öva på lite 3D till frukosten, heh. ^^
snälla tomten, ge mig en ny talang, som jag kan sätta i något vettigt sammanhang
Tjoflöjt bloggen!
Jag tänkte lära mig något nytt till årsskiftet. Ibland faller andan faktiskt på, och jag utvidgar mina horisonter, hihi! Så jag har funderat ett tag på vad denna nya talang ska vara..
Jag tänkte lära mig något nytt till årsskiftet. Ibland faller andan faktiskt på, och jag utvidgar mina horisonter, hihi! Så jag har funderat ett tag på vad denna nya talang ska vara..
- Ett nytt språk?
Ja, det är faktiskt ett rätt bra förslag, men det kommer jag eventuellt att börja med efter jul på Da University.
- En ny sport?
Asså... Nä.
- Lära mig att rita bättre än en tvååring?
Now we're talking! Jag ska lära mig att rita bättre!! Jag kan få sådana fina och bra idéer i mitt huvud, men det är HELT OMÖJLIGT för mig att sätta dem på papper. Alltså stört omöjligt. Så jag ska bli bättre på det.
Now we're talking! Jag ska lära mig att rita bättre!! Jag kan få sådana fina och bra idéer i mitt huvud, men det är HELT OMÖJLIGT för mig att sätta dem på papper. Alltså stört omöjligt. Så jag ska bli bättre på det.
Planen är följande:
Jag över på att rita (duh) och tar kort på det då och då så kan jag sedan se hur många tusen gånger bättre jag blir på det!
Jag över på att rita (duh) och tar kort på det då och då så kan jag sedan se hur många tusen gånger bättre jag blir på det!
#Vattentätt #IngetFuskbygge #ArgaSnickarn #DuMåsteHaEnPlan #Hockeyfrilla #Omklädningsrum #NySportNejTack
Undrar vad jag ska lära mig först.. Kanske rita bokstaven S i 3D? För det är fan svårt på riktigt.
garningsmannen har virkat in sig i ett hörn
"Javisst kan det vara tal om ett beroende", berättar åklagaren och tillägger även att det inte är ett normalt beteende att välja nystan framför nattklubbar.
Garningsmannen har setts stryka omkring på loppisar och vid garnhyllan på ICA Kvantum, och är nu alltså häktad i sin frånvaro på grund av hotfullt uppträdande när en kvinna råkade säga att garningsmannens sjal var "så fint stickad", när den i själva verket var virkad.
"En riktig garning", och "ser rätt obehaglig ut med den där stirriga blicken och det otydliga mumlande om 'maskor'", är några av de uttalanden vi fått när vi sökt allmänheten för kommentarer.
Befälhavande polis uppmanar allmänheten att hålla sig borta om de ser någon som passar in på beskrivningen av garningsmannen och framhåller vikten av att endast bära plagg gjorda av akryl, då detta är ett material som garningsmannen skyr.
Alpacka, ylle och bomull får därför stanna i garderoben tills vidare, om vi inte vill repa upp förra årets tragiska trådmassaker när garningsmannen lyckades lägga fingerborgarna på alltför många oskyldiga halsdukar i ylle. Dessa dåd skedde på gågatan mitt på ljusan dag, och vi förstår därför att garningsmannen inte drar sig för något om det finns nystan att utvinna.
Apropå något helt annat, så har jag faktiskt kommit en bit på mitt nya pannband som är någon slags hybrid av de två förra. Garnsligt kul! ^^
när det gnager sådär obehagligt...
...så vill jag få det att sluta. Det som gnagt mig på sistone är väldigt värdsliga saker egentligen, men de har växt och växt i mitt förvirrade huvud tills jag blev alldeles snurrig. Jag tror att det hela började med att jag malde på om mina studier och framtiden. Det är ju som bekant ett väldigt stort och dimmigt ämne, och jag kan ärligt säga att jag vet inte till hundra procent vad jag vill göra i resten av mitt liv, yrkesmässigt. Det i sig är väl ingen större anledning till panik, jag tycker inte det i alla fall. Men det hela snöbollade sig såklart till galaktiska proportioner! =O
Sen när det hade gnagt mig ett tag, började jag ju såklart även filosofera om ekonomi, studielån, jobb och PENSIONEN! Ni förstår hur snabbt det rullade out of control, så att säga.. =P Nu är det dags att ställa sig på panikmattan så att någon i närheten kan dra undan den så man faller i golvet och slår i knäna svinhårt. Kort sagt, jag var tvungen att ta mig en rejäl funderare om varför jag nojar på och vad som egentligen är befogat och borde tas itu med istället för att bara TÄNKA på det hela tiden..
Nåväl, jag var uppe till tre i natt och spelade sådana där matcha-3-grejor-spel och funderade. (Det är för övrigt det bästa spelet man kan spela om man samtidigt vill få insikter om livet i stort.) Nu känns det mycket bättre och jag kan faktiskt ärligt säga att ingenting gnager mig, för jag är högst upp i näringskedjan!
Juli(a)ga hälsningar från ett snötäckt Ojbojn! <3
om man far till gymmet...
...utan att uppmärksamma det på sociala medier, har det fortfarande hänt?
Med det sagt, kan jag meddela er att jag inte kan skriva så långt inlägg, för jag ska nämligen på gymmet. Sådärja, nu känns det bättre! ^^
Med det sagt, kan jag meddela er att jag inte kan skriva så långt inlägg, för jag ska nämligen på gymmet. Sådärja, nu känns det bättre! ^^
Trams åsido, jag har fått en sån där fin gratisvecka på Sensia för jag är nyinflyttad(?) Pitebo. Så då är det banne mig bara att bussa sig själv dit och springa några kilometer. Jag är faktiskt livrädd för de flesta maskinerna som finns att tillgå på gym, så jag håller mig endast till trogna löpband. En gång provade jag en sån där maskin med armar som man också kan springa på, men som man samtidigt ska hålla i de där himla armarna. Det kändes hystieriskt obekvämt och jag såg säkert hysteriskt rolig ut som försökte vara som de andra koola gymråttorna.
Nåväl, jag är nöjd bara jag kan springa på ett band, men banden på Sensia har ju så mycket mer än bara ett band att erbjuda! Man kan se på tv (flera olika kanaler!!!!), koppla in sin iWhatever, aktivera en pulsmätare, se hur många varv (400 m) man springer, medelhastighet, kalorier och you name it! Feeeeett modernt! Jag blev så förvirrad igår av alla knappar att jag knappt höll på att få igång Spotify på min telefon som inte ens var ikopplad till framtidslöpbandet! Idag kommer jag ju dock vara pro och bara kötta alla knappar!!
(snart) Svettiga hälsningar!
sej you, sej me
Världens godaste fisksoppa har precis inmundigats till söndagsmiddag. Den innehåller bland annat sej, lax, tre sorters lök, nå grädde, tomatpuré, vin och saffran. Det är den bästa soppan jag har i min receptbok! ^^
Helgens middagar har fått lite komp av Tony Bennett. Han är en av mina favoriter när det gäller middagsmusik. Helt rätt att äta soppa och dricka ett glas vin till, lixom!
Helgens middagar har fått lite komp av Tony Bennett. Han är en av mina favoriter när det gäller middagsmusik. Helt rätt att äta soppa och dricka ett glas vin till, lixom!
Nu är det en kopp av det obligatoriska postmiddagskaffet som skall drickas. Räkan var tvungen att springa iväg och pianoa lite, men jag hade visst tre chokladkakor att trösta mig med tills hans återkomst.. =P
Den här Åkesson...
... upphör ju aldrig med att göra en besviken.
Känner att jag är sjukt less Sverigedemokraterna nu. Läste precis Expressens artikel om Åkessons töntiga himla stycke som ströks från hans bok.
USCH för den mannen och BLÄ för det där vidriga partiet!
Nytt jobb!
Idag har jag jobbat mitt allra första pass på mitt nya jobb, och det var såklart aningen överväldigande med allt nytt grejs och nya intryck, men det var också sjukt kul! =D Att ha ett jobb där man kan ha roligt och där man har schyssta kollegor väger så mycket tyngre än vad lön och arbetstider gör för mig. Så jag är verkligen nyfiken på vad detta jobb kommer att bjuda på! Jag får träffa mycket folk, vilket är superkul! ^_^
Nåväl, min postition innehas i alla fall på GameStop. Jag, i en spelbutik! Kan ni tänka er? =D
Jag ser fram emot att träffa er, kära läsare, när ni kommer in och köper era julklappar hos mig! <3
Nåväl, min postition innehas i alla fall på GameStop. Jag, i en spelbutik! Kan ni tänka er? =D
Jag ser fram emot att träffa er, kära läsare, när ni kommer in och köper era julklappar hos mig! <3
Nördiga hälsningar,
GamerGirl_92
det vi inte förstår kan vi inte tycka om! >:c
De invigda (läs töntar, nördar, lejdosar) känner rubriken som en replik från Skönheten och Odjuret. Och ja, jag såg den igen igår. För femtielfte gången, men räkan har ju bara sett den typ fem gånger så jag gjorde honom en tjänst och såg den igen. Heh. ^^"
Brukar ni göra som jag och filosofera som mest när ni står i duschen? Livets alla stora frågor verkar vilja ha ett svar när man schamponerar in håret.. Just idag var det spel som stod på agendan (stor livsfråga, svar JA!). Det här med spel är ju hemskt roligt. Alla sorters spel, egentligen. Till och med de som man håller en tärning i. Det jag kom fram till var i alla fall att jag har aldrig varit en co-op'are (these new words, man..). Men jag vill vara!
Nyårslöfte 1: BLI EN CO-OP'ARE! (Oppan co-op style?)
<3
inatt jag drömde..
..något som jag aldrig drömt förut, faktiskt. Jag drömde att jag var en politiker och att jag och Linus fick flytta in i ett hus som var avsett för min politiska position. Jag tyckte att det var rätt flådigt att använda skattepengar till ett hus, men jag medgav ändå att det slog en etta i Öjebyn. Och det gör det nog. Lite skattepengar hit och dit är väl inte hela världen? ^^
Nu tror jag bestämt att jag skall reflektera lite över den ekonomiska situationen i Vitryssland och dricka en kopp te. Trevlig måndag alla näsflöjtister!
Nu tror jag bestämt att jag skall reflektera lite över den ekonomiska situationen i Vitryssland och dricka en kopp te. Trevlig måndag alla näsflöjtister!
Till hen.
En ny del om hen följer nedan! Det här är något som jag skulle vilja säga till hen, men av ett otal anledningar kommer det nog inte att hända. Next best thing är alltså ett blogginlägg. ^^
Hen,
du och jag bor i samma lilla stad vilket leder till att jag ibland får syn på dig på stan eller liknande. Det är mycket oangenämt och oönskvärt från min sida. Jag skulle helst av allt aldrig vilja se dig mer igen, faktiskt. Du kanske inte förstår hur mycket det påverkar mig av att se dig med jämna mellanrum. Du har ju aldrig fått ta del av konsekvenserna av din behandling av mig. Du har inte sett alla gångerna jag har stått framför spegeln och tänkt "ja, men jag är nog värdelös, ful och oduglig. Hen har nog rätt trots allt." Du upplever inte samma känslomässiga bergochdalbana som jag, när du ser mig. Jag vill kunna gå fram till dig och bara skälla ut dig efter noter, eller åtminstone ha någon giftig kommentar, men istället börjar mitt hjärta slå väldigt hårt och jag blir aningen darrig. Den här reaktionen går över mycket fort nuförtiden, för jag har bearbetat en hel del av det du gjorde mot mig, tack och lov. Jag har lyckats omge mig med människor som älskar mig för den jag är, även om du gjorde allt i din makt för att min självkänsla skulle vara i botten. Du var hemskt omänsklig mot mig, och det du gjorde satte djupa spår hos mig. Att du sedan hade mage att försöka övertyga folk om att allting var tvärtom visar bara hur empatilös du är.
När ett barn ger sig på ett annat barn har det oftast en bakomliggande anledning som hittas i hemmet. Barn blir inte elaka bara sådär. Barn lär sig beteenden från vuxna. Så jag tycker inte att barn kan hållas ansvariga för "onda" handlingar när de inte förstår bättre. I början tror jag alltså att du inte var medveten om vidden på dina handlingar mot mig. Men sedan blev du äldre, och du förstod vad som var rätt och fel. Ändå fortsatte du. Du visste att du gjorde illa mig, men ändå fortsatte du. Jag undrar, vad gick snett för dig? Vad i ditt liv kan ha varit så hemskt och traumatiserande så att du måste ge dig på andra? Eller, faktiskt bryr jag mig inte om anledningen. Det ursäktar ändå inte ditt beteende.
Neutrala hälsningar,
När ett barn ger sig på ett annat barn har det oftast en bakomliggande anledning som hittas i hemmet. Barn blir inte elaka bara sådär. Barn lär sig beteenden från vuxna. Så jag tycker inte att barn kan hållas ansvariga för "onda" handlingar när de inte förstår bättre. I början tror jag alltså att du inte var medveten om vidden på dina handlingar mot mig. Men sedan blev du äldre, och du förstod vad som var rätt och fel. Ändå fortsatte du. Du visste att du gjorde illa mig, men ändå fortsatte du. Jag undrar, vad gick snett för dig? Vad i ditt liv kan ha varit så hemskt och traumatiserande så att du måste ge dig på andra? Eller, faktiskt bryr jag mig inte om anledningen. Det ursäktar ändå inte ditt beteende.
Neutrala hälsningar,
Julia
Fröken Julias terapeutiska följetong fyller sitt syfte. Det är något kraftgivande i att exponera sina barndomsdemoner.
Tills nästa gång!
Tills nästa gång!
det blir nog en vinternatt
Jag och mamsilamsan ska se Marie Fredriksson i april, tjoho! Så sjukt kul och jag är helt crazy taggad! Jag har lyssnat på Maries album på svenska sedan jag var en liten plutt, och de håller så många minnen för mig. Nu kommer hon väl visserligen köra mest på nya låtar, men det stod att hon även skulle ta med några "klassiker". ^^
Mitt favoritalbum måste vara I en tid som vår. Alla låtar där är så fina, och passar att lyssnas på mest hela tiden. :3
Jag ville bara dela denna glädjande nyhet med er alla. Nu ska jag förbereda en söndagsfrukost med allt vad det innebär. Te och ganska nybakt bröd. <3
Mitt favoritalbum måste vara I en tid som vår. Alla låtar där är så fina, och passar att lyssnas på mest hela tiden. :3
Jag ville bara dela denna glädjande nyhet med er alla. Nu ska jag förbereda en söndagsfrukost med allt vad det innebär. Te och ganska nybakt bröd. <3
Pussciao!
del fyra - de värsta åren tack vare hen
Förra inlägget handlade om orättvisa. Nu tänkte jag fördjupa mig i den där misstroddheten (SAOL vet inte ens vad de går miste om..) ^^
Ibland retas Linus med mig och säger att jag bara hittar på om jag till exempel påpekar att mjölken är slut. Han retas såklart för att han vet att han trycker på mina knappar när han säger så. Jag fattar naturligtvis att han bara skämtar, men det är ändå en liten vansinneskänsla som infinner sig när någon inte tror på det jag säger. Does that make me craaazaaay? Probably.
Allting började för många många jordsnurr sedan. Det var som i ett annat liv. Sommarloven kändes oändliga och skolan var lekande lätt. Jag har alltid älskat skolan, vilket är extremt ironiskt med tanke på att skolan jag gick på var extremt sämst. Jag hade en person som jag kallade bästis, och vi var oskiljaktiga. Vi hade mycket roligt ihop, och utan henne tror jag inte att jag hade haft så många positiva minnen av låg- och mellanstadiet överhuvudtaget. Det fanns andra bra saker och fina personer, men de blir rätt överskuggade tack vare maskopiskapet mellan några andra personer..
När man går i en byaskola, som jag gjorde, är det oundvikligt att inte känna alla. Man känner till allas föräldrar, mostrar, farbröder och kusiner som flyttat till Amerikat. Jag tycker att det låter idylliskt, faktiskt. En liten community som har en fin sammanhållning och alla hjälps åt. Så var det ju såklart inte *cynisk*..
Man kan i alla fall säga att jag blev mobbad. Jag skulle säga att min bästis blev mobbad också, för det tycker jag verkligen att hon blev, men jag håller mig till mig själv för jag vet inte riktigt hur hon ser på sin tidiga skoltid. Det var väl rätt standardmobbning; folk hittade på olika namn åt en, lade krokben i bussen och var allmänt älskvärda. Det var en person som var nyckeln till hela mobbningen. Hen (hurra för hen!) har gjort många minnesvärda saker mot mig. Mina minnen är lite förvirrade från den här tiden, och en professionell skulle väl säga att det är nån försvarsmekanism som är igång. Jag kan inte sätta saker i kronologisk ordning, men jag ska ändå bjuda på några smakprov till varför jag blir vansinnig då någon inte tror på mitt ord.
En gång skulle jag åka hem från skolan med skolbussen. Alla andra på skolan gjorde såklart samma sak, och det gick bara en buss #storstadsmetropol. Jag satte mig i den bakre delen, som alla coola kidz gör. Snett bakom mig sitter hen och är alldeles gul i ansiktet. Artificiellt gul, för hen har målat med en krita eller nåt i ansiktet. Hen börjar sedan ropa ut "Åhhhh, jag har gulsot, jag har gulsoot!".
Ibland retas Linus med mig och säger att jag bara hittar på om jag till exempel påpekar att mjölken är slut. Han retas såklart för att han vet att han trycker på mina knappar när han säger så. Jag fattar naturligtvis att han bara skämtar, men det är ändå en liten vansinneskänsla som infinner sig när någon inte tror på det jag säger. Does that make me craaazaaay? Probably.
Allting började för många många jordsnurr sedan. Det var som i ett annat liv. Sommarloven kändes oändliga och skolan var lekande lätt. Jag har alltid älskat skolan, vilket är extremt ironiskt med tanke på att skolan jag gick på var extremt sämst. Jag hade en person som jag kallade bästis, och vi var oskiljaktiga. Vi hade mycket roligt ihop, och utan henne tror jag inte att jag hade haft så många positiva minnen av låg- och mellanstadiet överhuvudtaget. Det fanns andra bra saker och fina personer, men de blir rätt överskuggade tack vare maskopiskapet mellan några andra personer..
När man går i en byaskola, som jag gjorde, är det oundvikligt att inte känna alla. Man känner till allas föräldrar, mostrar, farbröder och kusiner som flyttat till Amerikat. Jag tycker att det låter idylliskt, faktiskt. En liten community som har en fin sammanhållning och alla hjälps åt. Så var det ju såklart inte *cynisk*..
Man kan i alla fall säga att jag blev mobbad. Jag skulle säga att min bästis blev mobbad också, för det tycker jag verkligen att hon blev, men jag håller mig till mig själv för jag vet inte riktigt hur hon ser på sin tidiga skoltid. Det var väl rätt standardmobbning; folk hittade på olika namn åt en, lade krokben i bussen och var allmänt älskvärda. Det var en person som var nyckeln till hela mobbningen. Hen (hurra för hen!) har gjort många minnesvärda saker mot mig. Mina minnen är lite förvirrade från den här tiden, och en professionell skulle väl säga att det är nån försvarsmekanism som är igång. Jag kan inte sätta saker i kronologisk ordning, men jag ska ändå bjuda på några smakprov till varför jag blir vansinnig då någon inte tror på mitt ord.
En gång skulle jag åka hem från skolan med skolbussen. Alla andra på skolan gjorde såklart samma sak, och det gick bara en buss #storstadsmetropol. Jag satte mig i den bakre delen, som alla coola kidz gör. Snett bakom mig sitter hen och är alldeles gul i ansiktet. Artificiellt gul, för hen har målat med en krita eller nåt i ansiktet. Hen börjar sedan ropa ut "Åhhhh, jag har gulsot, jag har gulsoot!".
Värt att notera här är att jag hade varit borta väldigt mycket från skolan under en längre tid på grund av en leverinflammation som var väldigt allvarlig. Leverinflammationen gjorde min hud och ögonvitor gulaktig, och hela skolan visste om det. Det hade typ varit infomöte och hela baletten. Jag var inte ens helt på topp när jag väl kom tillbaka till skolan. Jag blev minst sagt ledsen av hens utspel, och när jag kom hem till mamsilamsan stortjöt jag och berättade vad som hade hänt. (Jag hade inte mina mad skills i bitskhet då, som jag har nu.) Mamsilamsan, som är en väldigt rådig och rättvis lagd kvinna, ville såklart att hen skulle stå till svars för det hon hade gjort. Jag tror att hon pratade med hens föräldrar, men när de sedan pratade med hen tog hen till hundvalpsögonen och sa "Men jag hade ingen aaaaaning om att Julia hade haft någon sådan sjukdom". Det var skitsnack. Hen visste. Hen was being a royal a-hole. Jag har något svagt minne av att vår lärare också blev underrättad om vad som hade hänt. Då sa hen samma sak; hen visste inte bättre, allt var bara en slump.. Vår lärare tog hen på ordet, och ville inte att det skulle pratas mer om saken. Ingen, förutom min mamsilamsa, trodde alltså på min verison. Vansinnets dörr var gluttad på..
En historia som är än värre kommer nu:
En dag blev jag inkallad för ett enskilt samtal med min lärare. Det här var under perioden då jag var som mest mobbad. Varje dag var ett jävla helvete och jag hatade hela livet. När min lärare ville prata med mig trodde jag att hon ville prata om vad som skulle göras för att hjälpa mig. Hon sade istället att hen hade sagt att jag mobbade hen och att hen var väldigt ledsen. Läraren trodde uppenbarligen på hen, och inget av det jag sade hade någon effekt. Jag försökte ge exempel på vad hen hade gjort mot mig, men läraren brydde sig inte helt enkelt. Jag blev helt förstörd. Vad kunde jag säga för att läraren skulle tro mig?
När mötet var över gick jag tillbaka till min klass. Då kom flera av mina klasskollegor fram till mig och frågade varför jag mobbar hen. Jag tror jag fick nåt utbrott och låste in mig på toaletten. Det här hände innan förra historien, och det var till och med så att min mor inte trodde på mig ett tag. Hon ändrade sig dock väldigt snabbt, för det är lätt att se vilken tioåring som ljuger och vilken som talar sanning. Det är inte så svårt, folks. Den här episoden har rotat någonting djupt i min själ, för det är tack vare det här som gör att jag blir helt skogstokig om ingen tror på det jag säger. Jag vet ju att jag talar sanning, men det är som om alla bara har gaddat ihop sig i någon mega-konspiration mot mig.
När mellanstadiet äntligen var över fick jag möjligheten att byta skola och börja i musikklass inne i stan. Det gjorde jag tacksamt. Det jag inte visste var att hen också gick i den klassen. Jag började någon vecka efter alla andra, och när jag kom dit möttes jag av skeptiska blickar och ovänlighet från halva klassen. Den andra halvan gav mig faktiskt en chans, och det var oerhört värdefullt. Det visade sig att lärarna hade berättat att en ny tjej skulle börja i klassen och när hen fick veta att det var jag hade hen börjat gråta i klassrummet och berättat för alla att jag hade mobbat hen under hela skoltiden. När jag fick veta det visste jag inte vad jag skulle säga eller göra för att övertyga folk att det var helt tvärtom. Vad kan man göra liksom?! Jag var dessutom tonåring med allt vad det innebär. Så jag sa ingenting. När folk frågade varför jag mobbade hen började jag försöka säga att det var inte så, det var tvärtom, men folk trodde mer på hens tårar än mina tafatta försök till att förklara saken.
Under högstadiet blev jag och Linus tillsammans. Hen kom fram till Linus en gång och sa att det inte ens märktes att han var tillsammans med mig eftersom vi aldrig håller handen eller gör något annat på skolan. Han sa lugnt till hen; vi söker inte uppmärksamhet som jag ser att vissa andra gör. Hen blev rätt förvånad att någon ens hade en comeback till hen. Hen brukar annars komma undan med vad hen än säger. Jag hade aldrig någon comeback, för jag blev alltid lika överraskad när någon elak liten kommentar kom. Hur kan folk komma på sådana där saker, brukade jag tänka.
Det kanske kommer en till del om hen. Jag har långt ifrån kommit över alla åren som hen gjorde till en plåga. Det finns otaliga historier som involverar hen, och jag vill gärna kasta ljus på det hen gjorde. Man ska inte få komma undan med sånt här längre. Med de här inläggen känner jag åtminstone att jag kan få någon form av upprättelse. För jag har inte gjort något fel, även om många är helt övertygade om att jag är boven i dramat. Det är en hemsk känsla, och jag rekommenderar den inte.
