...utan att uppmärksamma det på sociala medier, har det fortfarande hänt? 

Med det sagt, kan jag meddela er att jag inte kan skriva så långt inlägg, för jag ska nämligen på gymmet. Sådärja, nu känns det bättre! ^^

 

 

Trams åsido, jag har fått en sån där fin gratisvecka på Sensia för jag är nyinflyttad(?) Pitebo. Så då är det banne mig bara att bussa sig själv dit och springa några kilometer. Jag är faktiskt livrädd för de flesta maskinerna som finns att tillgå på gym, så jag håller mig endast till trogna löpband. En gång provade jag en sån där maskin med armar som man också kan springa på, men som man samtidigt ska hålla i de där himla armarna. Det kändes hystieriskt obekvämt och jag såg säkert hysteriskt rolig ut som försökte vara som de andra koola gymråttorna.

 

Nåväl, jag är nöjd bara jag kan springa på ett band, men banden på Sensia har ju så mycket mer än bara ett band att erbjuda! Man kan se på tv (flera olika kanaler!!!!), koppla in sin iWhatever, aktivera en pulsmätare, se hur många varv (400 m) man springer, medelhastighet, kalorier och you name it! Feeeeett modernt! Jag blev så förvirrad igår av alla knappar att jag knappt höll på att få igång Spotify på min telefon som inte ens var ikopplad till framtidslöpbandet! Idag kommer jag ju dock vara pro och bara kötta alla knappar!!

 

(snart) Svettiga hälsningar!

Världens godaste fisksoppa har precis inmundigats till söndagsmiddag. Den innehåller bland annat sej, lax, tre sorters lök, nå grädde, tomatpuré, vin och saffran. Det är den bästa soppan jag har i min receptbok! ^^

Helgens middagar har fått lite komp av Tony Bennett. Han är en av mina favoriter när det gäller middagsmusik. Helt rätt att äta soppa och dricka ett glas vin till, lixom!

 

Nu är det en kopp av det obligatoriska postmiddagskaffet som skall drickas. Räkan var tvungen att springa iväg och pianoa lite, men jag hade visst tre chokladkakor att trösta mig med tills hans återkomst.. =P

... upphör ju aldrig med att göra en besviken.

Känner att jag är sjukt less Sverigedemokraterna nu. Läste precis Expressens artikel om Åkessons töntiga himla stycke som ströks från hans bok. 

 

 

USCH för den mannen och BLÄ för det där vidriga partiet!

Idag har jag jobbat mitt allra första pass på mitt nya jobb, och det var såklart aningen överväldigande med allt nytt grejs och nya intryck, men det var också sjukt kul! =D Att ha ett jobb där man kan ha roligt och där man har schyssta kollegor väger så mycket tyngre än vad lön och arbetstider gör för mig. Så jag är verkligen nyfiken på vad detta jobb kommer att bjuda på! Jag får träffa mycket folk, vilket är superkul! ^_^ 

Nåväl, min postition innehas i alla fall på GameStop. Jag, i en spelbutik! Kan ni tänka er? =D

Jag ser fram emot att träffa er, kära läsare, när ni kommer in och köper era julklappar hos mig! <3

 

Nördiga hälsningar,

GamerGirl_92

De invigda (läs töntar, nördar, lejdosar) känner rubriken som en replik från Skönheten och Odjuret. Och ja, jag såg den igen igår. För femtielfte gången, men räkan har ju bara sett den typ fem gånger så jag gjorde honom en tjänst och såg den igen. Heh. ^^"

 

 

 

 

Brukar ni göra som jag och filosofera som mest när ni står i duschen? Livets alla stora frågor verkar vilja ha ett svar när man schamponerar in håret.. Just idag var det spel som stod på agendan (stor livsfråga, svar JA!). Det här med spel är ju hemskt roligt. Alla sorters spel, egentligen. Till och med de som man håller en tärning i. Det jag kom fram till var i alla fall att jag har aldrig varit en co-op'are (these new words, man..). Men jag vill vara! 

 

Nyårslöfte 1: BLI EN CO-OP'ARE! (Oppan co-op style?)

 

<3

..något som jag aldrig drömt förut, faktiskt. Jag drömde att jag var en politiker och att jag och Linus fick flytta in i ett hus som var avsett för min politiska position. Jag tyckte att det var rätt flådigt att använda skattepengar till ett hus, men jag medgav ändå att det slog en etta i Öjebyn. Och det gör det nog. Lite skattepengar hit och dit är väl inte hela världen? ^^ 


Nu tror jag bestämt att jag skall reflektera lite över den ekonomiska situationen i Vitryssland och dricka en kopp te. Trevlig måndag alla näsflöjtister!

En ny del om hen följer nedan! Det här är något som jag skulle vilja säga till hen, men av ett otal anledningar kommer det nog inte att hända. Next best thing är alltså ett blogginlägg. ^^

 

Hen,

du och jag bor i samma lilla stad vilket leder till att jag ibland får syn på dig på stan eller liknande. Det är mycket oangenämt och oönskvärt från min sida. Jag skulle helst av allt aldrig vilja se dig mer igen, faktiskt. Du kanske inte förstår hur mycket det påverkar mig av att se dig med jämna mellanrum. Du har ju aldrig fått ta del av konsekvenserna av din behandling av mig. Du har inte sett alla gångerna jag har stått framför spegeln och tänkt "ja, men jag är nog värdelös, ful och oduglig. Hen har nog rätt trots allt." Du upplever inte samma känslomässiga bergochdalbana som jag, när du ser mig. Jag vill kunna gå fram till dig och bara skälla ut dig efter noter, eller åtminstone ha någon giftig kommentar, men istället börjar mitt hjärta slå väldigt hårt och jag blir aningen darrig. Den här reaktionen går över mycket fort nuförtiden, för jag har bearbetat en hel del av det du gjorde mot mig, tack och lov. Jag har lyckats omge mig med människor som älskar mig för den jag är, även om du gjorde allt i din makt för att min självkänsla skulle vara i botten. Du var hemskt omänsklig mot mig, och det du gjorde satte djupa spår hos mig. Att du sedan hade mage att försöka övertyga folk om att allting var tvärtom visar bara hur empatilös du är.
   När ett barn ger sig på ett annat barn har det oftast en bakomliggande anledning som hittas i hemmet. Barn blir inte elaka bara sådär. Barn lär sig beteenden från vuxna. Så jag tycker inte att barn kan hållas ansvariga för "onda" handlingar när de inte förstår bättre. I början tror jag alltså att du inte var medveten om vidden på dina handlingar mot mig. Men sedan blev du äldre, och du förstod vad som var rätt och fel. Ändå fortsatte du. Du visste att du gjorde illa mig, men ändå fortsatte du. Jag undrar, vad gick snett för dig? Vad i ditt liv kan ha varit så hemskt och traumatiserande så att du måste ge dig på andra? Eller, faktiskt bryr jag mig inte om anledningen. Det ursäktar ändå inte ditt beteende.

Neutrala hälsningar,

Julia

 

 

 

Fröken Julias terapeutiska följetong fyller sitt syfte. Det är något kraftgivande i att exponera sina barndomsdemoner.

Tills nästa gång!