så stilla så långsamt
En motsträvig katt gav sig ut på en springtur tack vare en påstridig räka. Det var en god idé från räkans håll. Katten höll på att utveckla en allvarlig form av lappsjuka, och en 'all work and no play'-katt på 20 kvadratmeter är ingen lek.
Väl ute på Öjebyns vindlande ghetto-vägar slås jag av en del funderingar om lycka.
- Människans uppriktigaste önskan borde väl vara att vara lycklig? Det känns logiskt när jag tänker på det, i alla fall. Ingen vill vara olycklig, liksom.
- Låt oss anta att första punkten stämmer. Då blir nästa fundering hur man blir lycklig och hur man fortsätter att vara det. Det är inte rimligt att vara lycklig konstant, men ni fattar dealen. Lycklig kan man ändå vara även fast det går dålgit på nå vis.
- För att bli lycklig måste man företa sig något som gör en lycklig. Det kan vara stort eller smått, och jag tror att de små grejerna är en slags nyckel i det här. Javisst, jag kan vara lycklig över att jag har tak över huvudet och att jag inte behöver gå och lägga mig hungrig. Men det räcker inte för mig. Det borde kanske göra det, men eftersom jag ser det som en självklarhet är det inget jag reflekterar över (hemläxa på det, faktiskt. #FirstWorldProblems)
- Det är inte så svårt att komma på saker som gör en lycklig när man har funderat ett slag. I början av springturen var jag inne på det som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Jag funderade över vad jag kan tänka mig att spendera mitt yrkesverksamma liv med. Men sedan kom jag in på vad som gör mig lycklig. Till en början var det uppenbara saker såsom min nuvarande sambosituation. Den var inte verklighet förrän alldeles nyss, och jag är så otroligt glad över att vi delar ett liv och ett hushåll nu! Ju fler saker jag kom på som gjorde mig lycklig i mitt liv, desto fler små saker kunde jag se som också spelade sin roll i det hela. Jag tog exempelvis en väg jag aldrig hade tagit förr när jag har sprungit eller tagit promenader. Jag fann mig sedan i en liten hamn. Jag kände inte till den och den var rätt pluttig. Några ekor låg vid strandkanten, och vattnet var alldeles spegelblankt. Solen tittade fram genom några moln och det var helt tyst och stilla. Är inte det här också lycka, tänkte jag då? Ja, det är klart att det är!
. ^-^
Kommentarer
Trackback
