I left my heart in San Francisco
Jag lovade att en Uppsalakrönika skulle komponeras innan jag flyttfåglar mig norrut.
Idag är väl lika bra som någon annan dag för att skriva den? Kanske lite bättre än andra dagar, till och med.
Jag har svettats i 20 grader hela dagen. Först nu har jag kommit hem, fått mig nå i magen och chillaxar som bäst med en kopp te. ^^
Well, here goes.
Att flytta 80 mil var verkligen en upplevelse. Vi for okristligt tidigt en snöig dag, minns jag. Hela vår bil var proppad med mina saker. Min ömma moder skickade med mig alla tänkbara köksattiraljer, eftersom vi inte visste när jag skulle få tillgång till en egen lägenhet och därmed behöva vara fullt utrustad. Jag känner att det enda jag faktiskt har saknat är en frukt- och svamptork från OBH.. <3
Jag gjorde ju ingen vettig insats under själva körningen. Jag hade precis tagit mitt körkort, och jag kände inte för att snökaosa på ishala vägar det första jag gör. Inte för att jag hade fått göra det, även om jag ville. ^^
Idag är väl lika bra som någon annan dag för att skriva den? Kanske lite bättre än andra dagar, till och med.
Jag har svettats i 20 grader hela dagen. Först nu har jag kommit hem, fått mig nå i magen och chillaxar som bäst med en kopp te. ^^
Well, here goes.
Att flytta 80 mil var verkligen en upplevelse. Vi for okristligt tidigt en snöig dag, minns jag. Hela vår bil var proppad med mina saker. Min ömma moder skickade med mig alla tänkbara köksattiraljer, eftersom vi inte visste när jag skulle få tillgång till en egen lägenhet och därmed behöva vara fullt utrustad. Jag känner att det enda jag faktiskt har saknat är en frukt- och svamptork från OBH.. <3
Jag gjorde ju ingen vettig insats under själva körningen. Jag hade precis tagit mitt körkort, och jag kände inte för att snökaosa på ishala vägar det första jag gör. Inte för att jag hade fått göra det, även om jag ville. ^^
Jag vaknade till då och då för att förvirrat fråga mor vart vi befann oss, men annars sov jag mest hela vägen. Anledningen till sömndepraveringen var såklart att jag och räkan inte ville att det skulle bli i morgon.
Vi gick från självklarhet till ovisshet - hur ofta kommer vi nu att ses, funderade vi på. Eftersom jag hade en helt ny stad att upptäcka, studier att förkovra mig i och ett studentliv att leva, tyckte jag faktiskt inte att första terminen var sådär skärseldsjobbig.
Det gick an.
Första gången jag for hem till Pite igen tyckte jag att jag var en främling i min egen stad. Jag hade inte läst vår lokala tidning på lång tid. Alla jag träffade hade dock hållt på med massa grejor medan jag var borta. Det verkade som om Pite inte påverkades lika mycket av att jag lämnade staden, som jag gjorde. Vid den här perioden var jag helt övertygad om att jag aldrig någonsin skulle flytta tillbaka. Visst, en sommarstuga skulle vara rätt najs, då kan man komma och gå som man vill. Men inte nå mer småstad för min del, nej.
Efter den första sommaren, som spenderades på mitt gamla vanliga jobb i Pite, började termin två.
Vi gick från självklarhet till ovisshet - hur ofta kommer vi nu att ses, funderade vi på. Eftersom jag hade en helt ny stad att upptäcka, studier att förkovra mig i och ett studentliv att leva, tyckte jag faktiskt inte att första terminen var sådär skärseldsjobbig.
Det gick an.
Första gången jag for hem till Pite igen tyckte jag att jag var en främling i min egen stad. Jag hade inte läst vår lokala tidning på lång tid. Alla jag träffade hade dock hållt på med massa grejor medan jag var borta. Det verkade som om Pite inte påverkades lika mycket av att jag lämnade staden, som jag gjorde. Vid den här perioden var jag helt övertygad om att jag aldrig någonsin skulle flytta tillbaka. Visst, en sommarstuga skulle vara rätt najs, då kan man komma och gå som man vill. Men inte nå mer småstad för min del, nej.
Efter den första sommaren, som spenderades på mitt gamla vanliga jobb i Pite, började termin två.
Nu började jag med min fördjupning i programmet jag läser - nämligen egyptologi. Första terminen var väldigt allmän, och då läste jag många olika kurser för att få en överblick i bland annat arkeologi och tidiga språks utveckling.
Studierna gick bra. Livet rullade på i sakta mak. Eller, går det förresten någonsin långsamt i en Uppsalastudents liv? Det finns alltid något att göra. Ett event att attend'a på. Jag är inte alls så aktiv som många andra är, men jag är nöjd ändå. ^^
Studierna gick bra. Livet rullade på i sakta mak. Eller, går det förresten någonsin långsamt i en Uppsalastudents liv? Det finns alltid något att göra. Ett event att attend'a på. Jag är inte alls så aktiv som många andra är, men jag är nöjd ändå. ^^
Andra terminen var betydligt jobbigare rent distansmässigt sett. Jag började verkligen märka att det faktiskt var 800 kilometer mellan mig och min bättre hälft. Att vara gräsänkling är nog bara spännande i en termin, tänkte jag. När jag till slut började bli tårögd av att se lyckliga duos gå omkring hand i hand, förstod jag att två år till i samma situation inte kom på fråga.
Min tanke mötte visst motstånd, väldigt vettigt sådant, kan jag tillägga.
En människa kan ju inte ge upp sitt liv för någon annan. Det är sant. Det kommer inget gott ur ett sådant uppoffrande. Jag velade fram och tillbaka. Vardagen blev gråare i takt med att jag inte längre såg tjusningen med att vara här nere, själv.
Tredje terminen, som jag läser nu, har varit väldigt mycket på alla sätt och vis.
Det var i början av den här terminen som jag tog beslutet att läsa på distans kommande år. Det var en sån lättnad när jag hade bestämt mig. Det värsta är att gå och fundera på samma problem hela dagarna. Till slut blir det det enda som upptar tankarna.
Jag har en kär vän här nere som ver precis vad långa sträckor innebär. Vi pratade häromdagen om hur svårt det kan vara att förklara hur man känner för någon som inte har varit i samma situation. Så är det väl visserligen med väldigt många situationer man kan hitta sig själv i..
För mig tär verkligen alla kilometrarna på mig. Det finns så många tillfällen som jag vill dela med räkan, men det är verkligen fysiskt omöjligt. Den där känslan av att vara fångad på grund av avståndet gillar jag inte. Inte alls.
Därför blev jag så oerhört glad i själen när jag såg ett ljus i slutet av tunneln, tack vare distansstudier.
Det känns som om det är det absolut bästa beslutet jag kan ta, och jag längtar så in i norden efter att komma upp igen! =D Småstadslivet är ingen permanent framtid - jag kommer inte ha några möjligheter till jobb där uppe. Men just nu är jag bara så fantastiskt lycklig över att åka till det ställe man kommer till när man kommer hem.
Kommentarer
Trackback
